Ordet ekumenisk har ingått i vårt språkbruk - det har t o m upptagits i Svenska Akademins ordlista, där det sägs betyda "allmännelig" på det kyrkliga området. Ända sedan det på sin tid mycket omtalade "ekumeniska mötet" i Stockholm 1925 (dess officiella namn var ju Allmänkyrkliga Världskongressen för Liv och Arbete) har ordet varit gängse i vårt språk. Det kommer av det grekiska ordet oikuméne, som betyder den av människor bebodda jorden. I den meningen brukas det även i Nya testamentet. Där sägs t ex att kejsar Augustus befallde att hela oikuméne (sv övers "hela världen) skulle skattskrivas, Luk. 2:1.
Den ekumeniska rörelsen är det gängse namnet på den kyrkliga enhetsrörelse, som förbereddes genom olika strävanden på 1800-talet och som tog form först i världsmissionskonferens i Edinburgh 1910, och sedan i de båda rörelserna Faith and Ordet (Troslära och Kyrkoförfattning) och Life and Work (Liv och Arbete). Båda dessa rörelser lät särskilt tala om sig i samband med stora världskonferenser på 1920- och 1930-talet - Faith and Order i Lausanne 1927 och i Edinburgh 1937 och Life and Work i Stockholm 1925 och i Oxford 1937. År 1948 förenades båda dessa rörelser i Kyrkornas Världsråd vid det bekanta världskyrkomötet i Amsterdam. I nära anslutning till de båda nyssnämnda rörelserna och sedan till Kyrkornas Världsråd stod Internationella Missionsrådet och de av detta råd anordnade världsmissionskonferenserna i Jerusalme 1928, Tamharam 1938, Whitby 1947 och Willingen 1952. Vid Kyrkornas Världsråds generalförsamling i New Delhi 1961 förenades Internationella Missionsrådet med Kyrkornas Världsråd.
Den här föreliggande skriften handlar om ekumenismen och Bibeln. Ordet "ekumenismen" används för att ange att denna skrift avser att behandla några av de idéer som ligger till grund för de ekumeniska strävandena. Och dessa idéer ville vi granska i Bibelns ljus. Vår avsikt är alltså inte att ge någon allsidig redogörelse för den ekumeniska rörelsens historia. En sådan redogörelse skulle också vara överflödig, ty det finns redan en oerhört omfattande litteratur i det ämnet. Den bibliografi som upprättats av engelsmannen Henry T R Brandrath - dess titel är Unity and Reunion - omfattar i sin 1948 utgivna andra upplaga bortåt 1500 titlar på böcker, broschyrer och uppsatser rörande "kyrkornas återförening". Förteckningen är emellertid långt ifrån fullständig. Bl a saknas där åtskilligt som publicerats i Sverige. Inte heller upptas där den litteratur som handlar om Life and Word, inte heller den som rör de enhetssträvanden som representerades av Internationella Missionsrådet och de av detta råd anordnade världskonferenserna. En utförlig framställning om den ekumeniska rörelsens historia publicerades 1954 på initiativ av det ekumeniska institutet i Bossey, nämligen A history of the Ecumenical Movement, edited by Ruth Rouse and Stephen Charles Neill, och har nyss kommit ut i en andra upplaga. Ännu mer omfattande är Weltkirchenlexikon. Handbuch der Ökumene. Im Auftrag des Deutschen Evangelischen Kirchentages herausgegeben von Franklin H Littell und Hermann Waltx. I båda dessa verk medarbetar en lång rad ekumeniska ledare och specialister på de kyrkliga enhetssträvandena. Här finner man alla viktigare fakta rörande den ekumeniska rörelsens historia.
[---]
[---]
[---}
I verkligheten har man - som Albert Schweitzer uppvisade i sitt epokgörande arbete om Jesu livs-forskningen - fullkomligt godtyckligt utvalt dessa drag i Bibelns framställning om Jesus. Man åberopar sig visserligen på den vetenskapliga bibelforskningen, men inget kan vara mindre vetenskapligt än det här använda tillvägagångssättet. Man behåller nämligen av den bibliska framställningen om Jesus endast det som kan synas "den moderna människan" acceptabelt.
Den nyare strömning, som representeras av framför allt Barth och Brunner, går inte tillväga på det sättet. Men som vi längre fram skall visa, intar den i verkligheten en ännu mer negativ inställning till ibeln (jfr framställningen nedan om olika slags "nyortodoxi", s 49ff).
Efter det andra världskriget har emellertid Barth alltmer kommit i skuggan. Nu är Rudolf Bultmann det stora namnet i den teologiska världen. Han och hans skula representerar med sin "avmytologisering" en ytterligt radikal förnekelse av Bibelns evangelium (se nedan sid. 56 ff).
Den nutida protestantiska teologin har sålunda i den vetenskapliga bibelforskningens nnamn inte sällan gjort sig till herre över Skriften. Man kan nog allmänt tala om "Skriftens auktoritet", men i verkligheten har man ersatt Skriftens auktoritet med teologernas auktoritet. Och den som åberopar sig på Skriften på samma sätt som t ex de lutherska bekännelseskrifterna gör det avfärdas gärna som "fundamentalist". Detta från USA importerade ord brukas som invektiv, i regel utan att man närmare anger vad man menar med det. I den för några år sedan utgivna "En bok om bibeln" definieras det visserligen på två ställen, men definitionerna utesluter varandra!
Om man närmare granskar förutsättningarna för den bibelforskning, i vars namn man gör sig till herre över Skriften, blir det emellertid snart nog klart, att dess förutsättningar är fullkomligt oförenliga med den kristna kyrkans tro. I verkligheten har dessa förutsättningar en ateistisk karaktär (jfr nedan s 43). Den kristna kyrkan har inga skäl i världen att böja sig för en vetenskap, som nalkas Bibeln från ateistiska utgångspunkter.
- - -
Då man vill granska den ekumeniska rörelsen i Bibelns ljus, synes det lämpligt att börja med att besvara frågan: Vad är kristendom enligt Bibelns framställning? Ty den ekumeniska rörelsen vill ju vara en kristen rörelse, och dess syfte är att ena kristna kyrkor. Därnäst synes det angeläget att besvara frågan: Vad förstår Bibeln med kyrka och vad säger Bibeln om de kristnas enhet? Vår framställning börjar alltså med att behandla dessa spörsmål.
Sedan vi på detta sätt - låt vara mycket skissartat - framställt de bibliska huvudsanningar, efter vilka den ekumeniska rörelsen måste bedömas, övergår vi till att beskriva det avfall från den bibliska kristendomen, som vi kallar modernismen. Vi försöker också uppvisa, att modernismen är en av de viktigaste förutsättningarna för den ekumeniska rörelsens tillkomst.
